Hej!
I hela mitt liv har jag rört på mig. Massa olika idrotter men en blandning från dans via hästar till olika kampsporter. Oftast samtidig. Eller ja, inte samtidigt men parallellt… Du fattar. Är en vanlig normalviktig brud, har alltid varit det.
Jag är liksom ingen Newbie med att röra på kroppen och jag behöver det. Både för att jag mår bra av det, det gör mig glad och är en social sak för mig- men också för huvudet. För mig är det alla terapiformer inpackat i svett och sköna kläder.
Det jag däremot inte hade koll på var hur jag åt. Jag åt inte dåligt, tvärt om så åt jag variationsrikt med fibrer, fett, olika protein och kolhydrater – älskar mat! Men tycker det är ganska trist att laga mat och har precis som min pappa liksom ingen mättnadskänsla. Till slut får det bara liksom inte plats mer men mätt, eller kanske rättare sagt – tillfreds är något jag sällan upplevt (läs närmare ett kilo pasta senare).
Jag har en bröstcancer som jag medicinerar emot (är opererad och strålad) och som kräver att jag rör på mig för att mildra de ganska kraftiga bieffekterna. Perfekt med Sussi, tänkte jag. Hon har personlig koll på ALLT det där träning, kost, sjukdomar. Henne tar jag!
Det Sussi inte visste om mig var att jag också haft en ätstörning sedan lågstadiet. Jag sa inte det. Dumt? Kanske, men jag tyckte jag hade allt under kontroll.
Hursomhelst. Här är mitt utgångsläge, gym 3-4 ggr i veckan – okontrollerad kost. (jag bjuder på Hello Kitty trosorna…)
Längst ned är resultatet efter 6 veckor.
Bikinibilderna är de sista. Jag har köpt ett av de större programmen som finns i shopen Kickstart – tappa fett öka styrkan, och sedan har jag lagat mat från de recepten som vi får som medlem i Team Corewell. Hur många kalorier jag ska äta om dagen har varierat beroende på var i programmet jag legat och hur min kropp reagerat på träningen. Jag var rädd att mina ätstörningar skulle triggas men känner faktiskt att det var precis tvärt om. Här har jag kontroll och att mappa alla macron osv i appen är galet smidigt.
Jag har tränat 6 ggr i veckan när det har fungerat, man lever ju också. Och jag har ätit som jag ska när det har fungerat för som sagt, man lever ju också…
Jag har aldrig varit piggare, varit så mätt och ätit så gott tidigare. Att jag dessutom minimerat biverkningarna av min cancermedicinering är ett faktum.
Så där har ni det – en cancerpatient som är satt i ett kemiskt klimakteriet, piggare och fräschare än någonsin! Att jag tappat en hel del i vikt men ändå blivit starkare är bara magiskt!
0 kommentarer